Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röjer ju att själens föreställningar förknippas utan den
ordnande tankens kontroll. Den uppträder dock blott
tillfälligt hos Strindberg.
Man brukar räkna tvångstankarne till de schizofrena
företeelserna, d. v. s. fatta dem som utslag av
personlighetsklyvning. Nu kunna oförtydbart sådana utslag
skönjas hos Strindberg. Hans tankar syssla under
Infernotiden med dubbelgångarproblemet, i Till
Damaskus uppträder han i den ena av dramats gestalter
efter den andra, och i början av Blå Boken diskuterar
han just hur man kan se dig själv som skild från sig
själv. Dock voro dylika föreställningar hos honom
relativt sällsynta och synas ha övervunnits.
Högst tvivelaktigt förefaller det, om man över huvud
kan säga Strindberg ha haft några hallucinationer, i vart
fall sådana som hänförde sig till synsinnet [1]. Det
skulle då vara i sådana fall som när han såg Gustav Adolf
i ett kakelugnskol, när han tyckte tuppen på Nôtre Dame
vilja flyga upp, och när han såg blixten teckna Jahvehs
hebreiska bokstavstecken mot en mörk himmel. Men dylika
föreställningar äro tydligen vad man kallar illusioner
(d. v. s. förvridna själsbilder av verkliga föremål) och
icke hallucinationer d. v. s. av själen — må vara med
vissa yttre stöd — hopfantiserade men som verkliga
fattade bilder. Att Strindberg under Infernotiden brukade
tro verkliga företeelser — såsom en råtta eller ett
buller — möjligen vara overkliga är ett indirekt bevis på hans
vaksamhet gentemot hallucinationer. Även i fråga om
minnesbilder, varvid han hade mycket svårare att
kontrollera sig, synes han blott sällan och endast under den
värsta tiden ha helt hittat på de händelser han trodde
verkliga; i regeln ägde fantasierna en icke obetydlig
verklighetsgrad. På sin ålderdom var han starkt medveten,
även under Blå Bokens grubbeltider, om minnets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
