Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fel den tiden voro fel av upprorslust, lidelse,
ungdomskraftens övermått eller ofrånkomliga svaghet. Det finns
intet lumpet i ungdomsdramema eller Mäster Olof;
det finns visserligen elakhet och hänsynslöshet men ingen
tarvlighet i Röda Rummet och Nya Riket; det
finns en överströmmande godhet och en stark rättskänsla
i de tidigare 80-tal sböckerna. Allt vad man vet om hans
enskilda liv under denna tid styrker det intrycket.
Sedan började ju redan tidigt sinnessjukdomen röja sig.
Det var den som gjorde den medfödda men bekämpade
fysiska rädslan till en stundtals hejdlöst frambrytande
feghet; det var den som födde småsinnet och otacksamheten,
som gjorde avunden stor och ful; det var den
som födde elakheten och grymheten, särskilt gentemot
kvinnan. Därför trängdes ock dessa drag tillbaka, när på
ålderdomen sinnessjukdomen gick tillbaka, ehuru de ej
då blevo lika undanskjutna som under de första lyckliga
äktenskapsåren, emedan sinnet dock ej vart lika friskt
som då.
Sin ungdoms tro på människorna, starkt tvivelsam
redan då, fick Strindberg aldrig tillbaka. Med all sin
Rousseauism har han gjort mer än de flesta att utrota
tron på människans naturliga godhet. Dock är det orätt
att kalla honom pessimist. Han stod visserligen nära
pessimismen i Mäster Olofs versupplaga och
Efterspel samt i Röda Rummet, men han var för
ungdomsfrisk för att giva sig helt däråt, och i slutet av hans
stora ungdomsdystra roman frambryter segrande
ungdomsjublet. Ingen kunde vara mindre pessimist än han
under början av 80-talet. Även under 80-talets senare
svåra år var hans åskådning i sin tro på utvecklingen och
de starkares seger, sitt bejakande av livets stora grymma
strider optimistisk. T. o. m. under den förtvivlade
tröttheten efter skilsmässan slutar han Himmelrikets
Nycklar, det stycke han själv karaktäriserar som
»Mörker, sorg, förtvivlan; absolut skepsis», med en
livstroende maning till arbete i sanningens tecken. När
sedan krisen kom med sitt förintande av tron på vetenskapen
och av all livsglädje, med sin fruktansvärda skräck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
