Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för nästan allt vad människor hette, då kom i stället
religionen med sitt hopp om något förblivande gott och
trösterikt uppöver jordelivet och människovärlden.
Under de kastningar mellan ljus lycka, åtföljd av ljus
människotro, och vild förtvivlan, åtföljd av vilt
människohat, som sedan följde vart detta hopp allt fastare.
Strindberg dog såsom optimist, så till vida som den är optimist
vilken tror på något högre bakom och därför egentligen
även uti människorna.
Därför är Strindberg till sitt innersta syfte icke en
nedrivande utan en uppbyggande diktare. I Mäster
Olof röjer han hur nedrivargärningen skrämde tillbaka
honom. När han i början av 1880-talet »rev för att få
luft och ljus», får man minnas hur framför allt annat
uppbyggande han, Rousseauanen, ansåg fria luften och
ljuset. I Utopier strax efteråt slår han sitt stora
nybyggarslag. I slutet av 1880-talet vill han uppbygga
övermänniskoriket. Från 1890-talets slut och flera år
framåt blir klostret hans drömda nybyggnad i stället för
ungdomsårens fria, naturliga samhälle. Men han vill ej
driva in alla i klostret. Han skildrar rentav
svensk-historiska uppbyggargärningar. Och på ålderdomen är
han åter med ungdomlig iver upptagen av att nybygga
»Folkstaten».
Strindberg är mer än någon svensk diktare, ja mer
än alla andra svenska diktare tillsammans, olyckans,
ohygglighetens, ondskans skald. Det är därför en
händelse, troligen viktigare än någon annan i Sverges
kulturella historia, att hans liv och diktning utmynnade i
seger för de dygder vilka han i sitt livs lyckligaste tid
sade sig högst älska: mildhet och barmhärtighet; — att
han sist, under sin modigt blida dödskamp kunde viska
orden: Allt är försonat. Strindberg hör till de
världsfrälsande diktarne. Men han hör ej till de frälsare som
försona genom att lida oskyldigt. Han hör till dem som
försona världens synder genom att själva utöva men ock
själva i lidande utplåna dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
