Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i yir "’
_PAUL HEYSE_
gång för alla hålla den stackars svartrocken för en
varelse av annat slag, som man ej vore skyldig vanliga
mänskliga känslor. För att fatta mig kort, efter ett år
måste jag lämna huset. Ärkebiskopen, som fattat
tillgivenhet för mig och själv rekommenderat mig hos
familjen, var så förbittrad över den skam, jag tillfogat
honom, att han till straff förvisade mig till den
fattigaste församlingen som adjunkt hos en gammal
besynnerlig, i högsta grad bondsk kyrkoherde. Där har
jag nu i fem år fått plikta för mitt brott att uppskatta
det sköna och älskvärda hos en verkligen skön och
älskvärd kvinna. I början fann jag en tröst i min
hopplöshet. Jag grävde ned mig djupt i den eviga
förlustens avgrund, jag rev varje natt upp mina sår och
gladde mig åt att se, hur vackert de blödde, alldeles
vad ni fann så avundsvärt. Och verkligen hjälpte mig
detta en tid bortåt ifrån känslan av min belägenhet och
ledan vid mina förhållanden. Men till slut började
såret att läkas, och då jag en dag fick höra, att den unga
fröken var gift, kunde jag nästan utan hjärtklappning
göra mig underrättad om namnet på den lycklige.
Sedan dess har jag levat som en galärslav och funnit
min enda glädje i inbillningen, att den slöhet, som
vann makt över mig, skulle lägga sig som bark kring
mitt innersta och kväva varje känsla av frihet. Ni vet
icke, fröken, vad det vill säga att vara själasörjare i
vissa slags bysamhällen, vilken inblick man där får i
mänsklig råhet, gemenhet och vanvård. Det är icke
underligt, att så många av mitt stånd till slut bli lika dem,
som de måste förtvivla om att kunna göra mera lika sitt
ursprung. Man uthärdar ej i denna oerhörda
ensamhet, där man dock icke får vara ensam med sig själv.
= 54 –=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
