- Project Runeberg -  Valda noveller /
55

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4>.

TVÄ FÅNGAR

ID.

Och inte en själ, för vilken man kan öppna sitt inre.
icke en vän, en väninna. . o, att därvid vara ung och
veta, vilka översvinneliga fröjder för ungdomen finnas,
blott allt går rätt till! En enda gång biktade jag mitt
själstillstånd för min gamle kyrkoherde. Kan ni tro, att
han helt oförblommerat fäste min uppmärksamhet på
ett par unga hustrur i församlingen, som levde i
osämja med sina män. Sedan dess har intet ord av klagan
kommit över mina läppar. Så mycket hetare frätte det
i mitt inre, jag hade dagar, då jag trodde, att jag,
såsom man berättar om drinkare, skulle förgås av
självförbränning.

Och nu till det sista. Kyrkoherdens gamla
hushållerska dog, och han tog en yngre kvinna i huset. Jag
hade den olyckan att finna nåd för hennes ögon, och
då jag öppet förklarade henne, att jag inte ville ha
något gemensamt med henne, fattade hon ett dödligt hat
till mig och skulle helst trängt ut mig genast, därest
min strafftid — Gud vet, hur lång den är mig tillmätt
— redan varit tilländalupen. Jag bor nu för mig själv
och äter icke längre hos kyrkoherden, men i övrigt är
allt som förr, omkring mig och inom mig ödslighet och
tomhet — och spöken, som hemsöka mig liksom S:t
Antonius, med den skillnad, att jag varken är en
gubbe eller ett helgon. O, min Gud, om jag kunde skildra
för er — men nej, ni är själv icke lycklig; varför skulle
jag göra ert hjärta tungt med en annans elände?"

Han hade satt sig på en stol, som stod vid fönstret,
och stirrade ut i månskenet. Hon visste ej, vad hon
skulle ta sig till med hans plötsliga tystnad, och hon
började känna sig orolig över att han, ouppfordrad,
= 55 =====

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free