Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ FÄNGAR
siktet, blott den yttre formen, i synnerhet i profil, och
även i gången samt däri, att hon likaledes
oupphörligt ryckte på axlarna. Jag märkte det strax, då jag
kom fram till bordet. Eljest finns då inte en skymt av
likhet, varken till själ eller hjärta."
"Du är mycket välvillig, som talar om själ och
hjärta hos en sådan förlorad varelse."
Han stannade ett ögonblick.
"Tror du verkligen, att hon är så djupt sjunken, att
hon aldrig mer kan resa sig?"
"Jag vet ej. Jag vill inte heller tänka på det, ty
redan tanken på denna varelse upprör mig på det
högsta. Med dig är det något annat; du är van att
bikta synderskor. Men om du har mig kär, så tala
aldrig mer om henne. Jag vill försöka utplåna hela denna
afton ur mitt minne. Jag har lidit för mycket."
"Kom," sade han lugnande, i det han drog hennes
arm fastare åt sig. "Du är överansträngd och måste
strax gå till sängs. Vi ta en droska, det regnar
starkare, och jag är rädd, att jag kan gå vilse i mörkret."
De foro till hotellet och gingo genast upp på sitt rum.
Kyparen, som lyste dem upp, berättade, att under
eftermiddagen hade det kommit folk från "Schiller"
och fört ombord deras packning. De sju kistorna,
som innehöllo kusinens husgeråd, hade han lämnat ut
och fått ett kvitto.
"Det är bra," sade den unge mannen och stoppade
mekaniskt papperet i fickan. Han tycktes tänka på
helt andra saker.
Då de kommit upp, började Klara genast kläda av
sig. Josef gick fram och tillbaka med händerna på
ryggen; han visslade en melodi, och det gjorde ett
_ 89 ==========
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
