Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_PAUL HEYSE_
högst pinsamt intryck på Klara — hon visste ej
varför — att höra honom vissla.
Till slut sade hon det till honom.
Han slutade genast och gick fram till henne.
"Förlåt," sade han, "jag glömde, att du har huvudvärk.
Sömnen skall göra dig gott."
Han öppnade famnen för att draga henne till sig.
Hon vände bort ansiktet, så att hans läppar blott
berörde hennes tinning.
"Vad går åt dig i dag?" frågade han bekymrad.
"Du är så kall; ger du mig inte en godnattskyss
åtminstone?"
"I morgon I I dag förefaller det mig för första
gången som synd."
"Och om så vore, kan inte jag ge dig avlösning,
käraste?"
"Josef," ropade hon och lyfte bönfallande sina
händer, "för Guds skull, allting annat utom det,
påminn mig inte om detta! Jag har gjort mig så
mycken möda att glömma det — och du kan lättsinnigt
skämta med det! O, Gud!"
Han stirrade häpen på henne.
"Du är verkligen sjuk," sade han i en mild,
medlidsam ton. "Dina läppar äro alldeles bleka. Vad har
du där för en rynka vid underläppen? Det rycker i
den så underligt. . . ." Han hade hittills aldrig märkt
den; kanhända hade den varit försvunnen ända till i
dag och kom nu först fram igen. Då han såg henne
stå, stödd mot sängposten och darrande i hela kroppen,
fattade han båda hennes händer och kysste dem
hjärtligt. "Gå till sängs, kära hustru!" sade han. "Jag —
jag vill sitta uppe en stund ännu och läsa ut romanen;
= 90 ======
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
