Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
säga dig, varför jag gått, och att det skulle vara
onödigt att söka efter mig."
"Klara! Jag ber dig för allt i världen. ..."
"Nej, nej!" avbröt hon och sköt med sin hand
undan hans, som ville lägga sig kring hennes hals. "Det
är avgjort; jag har moget övervägt det — tid därtill
har du lämnat mig — det är bättre så, Josef, och låt
oss ej spilla några onödiga ord därpå. Då brevet nu
en gång är skrivet — där, läs det! Det skulle bli mig
alltför svårt att upprepa allt detta muntligen; man
säger också så lätt mer, än man vill och bör säga. Läs
det! Men gå till fönstret med det! Jag kan inte
uthärda din närhet, du har med dig en så underlig doft
av ambra och sandelträ — ser du, det tjänar ingenting
till att ljuga för mig, växelmäklarens kontor kan
svårligen ha denna doft."
Han stannade orörlig vid bordet, liksom träffad av
blixten. Då han ej gjorde någon min att avlägsna sig,
reste hon sig med en trött åtbörd, lade samman
skriv-sakerna och sade:
"Läs! Under tiden skall jag lägga detta i
kappsäcken, och sedan — farväl!"
Hans ögon föllo på pappersbladet, som hon skjutit
åt honom. Han läste mekaniskt och utan att förstå
mer än hälften följande rader:
"Jag vet, vart du gått, Josef. Om du skall
åter-komma eller ej, vet jag inte. Det gör också
detsamma. Sådan du gått, kommer du ändå ej tillbaka.
Därför måste jag gå.
Jag visste det redan i går kväll. På en gång hade
jag förlorat dig. En främmande kvinna hade tagit dig
ifrån mig och gjort dig främmande för mig. Vad hon
. 94 ======
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
