- Project Runeberg -  Valda noveller /
120

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"^itd-*" 1 1

PAUL HEYSE

jag. Nu kan jag likväl tala därom, ty sedan dess har
det vuxit gräs över mången hjässa, som var flere år
yngre än mitt svaga huvud. Nu i jul blir det fyrtionio
år, sedan jag första gången steg upp för dessa
trappor; jag var då en ung, enfaldig varelse, en fattig
skolläraredotter, och jag tyckte, jag kom rakt in i
himmelriket, då fru grevinnan tog mig i sin tjänst som ett
slags kammarjungfru. Den unge greven hade då ännu
inte kommit till världen och liten utsikt var det, att
han någonsin skulle komma dit. Med det grevliga
herrskapets ömhet och kärlek stod det nämligen illa
till. Fru grevinnan tillbad visserligen ännu alltjämt sin
man, trots allt han lät komma sig till last. Men de
passade föga för varandra, och när greve Henrik, som
tillbragte största delen av året på resor, under
höstmånaderna kom till slottet för att jaga, var hans vackra
hustru, som så länge längtat efter honom, nästan ännu
olyckligare. Redan efter några få dagar visste jag,
att hon hade en stor sorg, och då jag om morgnarna
fann hennes kudde genomvåt och henne själv med
förgråtna ögon, måste jag själv gråta. Ty, ser ni,
greven var en vild och oregerlig herre, och grevinnan var
mildheten själv, och därför var hon alltför stillsam
för honom, och han kunde inte länge hålla ut hos
henne. Jag tror också, att han endast gift sig med
henne för att göra sin far till viljes. En av dessa
svartögda, stolta, egensinniga fransyskor eller spanjorskor,
som ofta kommo hit på besök, skulle ha passat för
honom, en sådan där, som kunde hata dödligt den ena
dagen och älska lika dödligt den andra, en sådan, som
kunnat ge honom något att göra. Ty han älskade
endast, vad han måste betvinga med våld, red alltid de
= 120 ■

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free