- Project Runeberg -  Valda noveller /
128

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAUL HEYSE

sköna ögon. Jag tänkte, att dina voro de vackraste i
världen.’

Ni ser, vad jag måste hålla till godo med av honom,
till tack för all min trohet och omvårdnad I Men det
glada lynnet varade icke länge; redan fram på dagen
blev han helt sluten, undvek med flit mina frågor och
stängde sig tidigt inne i sitt rum. Där hörde jag
honom länge blåsa flöjt. Jag märkte nu, att den vackra
flickan förtrollat honom på allvar. Till att börja med
var det endast en angenäm sveda, som han kunde
skämta över. Men sårfebern kom efter på allvar. Han
uthärdade ej mer än tjugofyra timmar, utan red andra
förmiddagen alldeles ensam ditöver, men återvände
redan på aftonen, mycket nedslagen. Han hade
tydligen icke återsett sin sköna och icke vågat så utan
vidare tränga in i hennes hem. Detta upprepades ett
par gånger med växlande lycka. En gång var hans
hjärta så fullt, att han med strålande ögon berättade
hela sitt äventyr för mig, under det jag lyste honom
till hans sängkammare. Du gode himmel, för var och
en annan var det knappast värt att tala om, och greve
Henrik skulle sagt bahl däråt. Men han tyckte, att
det var en lycka utan like. Just utanför porten hade
han mött henne tillsammans med två väninnor, och
alla tre hade burit rosor i händerna. Då han nu med
en hälsning sprängde förbi, gjorde hästen ett muntert
språng, så att den sköna blev rädd och släppte sin ros.
’Jag såg det,’ sade junkern, ’och ögonblickligen var jag
ur sadeln, tog upp rosen och räckte henne den. Hon
tackade mycket vänligt och gick därpå in i skogen.’

’Och ni red in genom porten, och fröken gav er inte
så mycket som en ros till tack. En annan skulle i ert
■ . .. . = 128 ====================

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free