Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
< n> Qgøgnrn ==-]>.
_I GREVESLOTTET_
är det, som kan uppröra er så häftigt? Gången — ser
ni — ingen visste om den, väl knappast er herr fader
själv; mekanismen är visserligen ej förrostad och
vänder sig helt tyst på sina gångjärn, men ni må likväl icke
tro, bäste Ernst — och huru skulle också damm och
fukt komma dit, så väl förvarat som allt är? Det är
en tillfällighet,’ fortfor jag (och ville själv intala mig
det), — "hur skulle annat vara möjligt? Flickan, som
håller så strängt på sin heder, och herr greven, som
endast för några månader sedan. . och nu kom jag i
min enfald och hjärteångest fram med historien om
duellen och menade, att jag därmed alldeles
förunderligt skulle lugna både honom och mig. Men under det
jag berättade, föllo fjällen först riktigt från mina ögon.
Duellerar man väl för första bästa tjänsteflicka? Och
då jag så tänkte, stockades plötsligen min röst och jag
kunde ej få fram något förståndigare än: ’Det vore ju
oerhört, och det måste vara ett misstag, eller också
har jag bedragit mig på Gud i himlen och hela världen.’
Då slog han upp ögonen, såg endast i förbigående
på faderns bild mitt över på väggen och lät sedan
blicken glida över den lilla kofferten, och jag märkte
väl, att han icke trodde på något misstag. Jag hade i
min upprörda sinnesstämning fattat hans hand, som
var alldeles kall och liksom förvissnad, utan något
tecken till liv. ’Flor,’ sade han med matt röst, ’du skall
icke säga för någon, att vi träffats här. Icke för
någon, Flor! Lova mig det.’ Jag tryckte hans hand
mellen båda mina utan att kunna få fram ett enda ord,
ty jag kände en tyngd på mitt bröst liksom av tio
kvarnstenar. Men han lösgjorde sakta sin hand från
min och, gick ut ur rummet.
• = 163 =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
