Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I greveslottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-1 "^rrø"" "
PAUL HEYSE
barn I Glöm icke alldeles den stackars Flor; jag har
gjort er orätt, ni är allt för god för att bli så olycklig I*
Liksom de goda människorna nödvändigt alltid
skulle draga en lycklig lott här på jorden! Liksom ej
min salig grevinna redan här nere varit en ängel.
Slutligen hörde vi de första fåglarna där ute i skogen; då
reste sig den älskliga varelsen beslutsamt upp,
borttorkade sina tårar och räckte mig handen till avsked.
Hon var så underbart skön, då hon med ett vemodigt
leende ännu en gång nickade åt mig i dörren, att jag
såg efter henne, som om jag själv varit förälskad, och
sedan skyndade till fönstret för att tillvinka henne
ännu en hälsning på hennes väg genom den lilla
utfallsporten inåt skogen. Morgonen grydde långsamt
över träden, som stodo orörliga, liksom försänkta i
sömn. Just nu började daggen falla, och jag tycker
mig ännu i dag känna, hur gott det gjorde mig att
luta mitt feberheta huvud ut genom fönstret och låta
febern därinne rasa ut, under det den fuktiga luften
fläktade i mitt hår. Jag kunde ännu på intet sätt finna
mig i allt detta. Ett ögonblick tänke jag: ’Gud ske
lov, att flickan fått nog mod och besinning att gå och
sålunda med ett enda steg avgöra alltsammans*; men
sedan rann det mig i sinnet: ’Om det har sin riktighet
med vad hon kallade hemligt äktenskap, hur kan
hustrun då gå ifrån mannen, som vore hon ännu herre
över sitt liv?’ — Och likväl föll för varje steg, hon
tog från slottet ut i världen, en del av
centnertyng-den från mitt hjärta, och jag inbillade mig, att om
blott min stackars Ernst aldrig i livet mer finge återse
henne, vore allt gott, och det övriga kunde man låta
himmeln sörja för.
= 170 =====
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
