Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m ry^i-. ta
PAUL HEYSE
Bredvid brusade floden under pilar och alar, och små
båtar gledo förbi nedåt dalen.
Ingenting är mera uppfriskande och livande än en
lustresa under en klar hösthimmel. Även Valentin
kände detta och upptog åter samtalets tråd. Han
frågade först efter hennes mor. Därpå började Eugenia
själv tala om sin man. "Ni skulle ha blivit vän till
honom, Valentin," sade hon allvarligt. "Han var en
förträfflig människa, en tapper officer och besjälad av
en okonstlad känsla för allt skönt och ädelt i livet.
Främmande personer ansågo honom kall, men han bar
inom sig en skatt av ädel värme, som kom hans
närmaste, hans hem, hans vänner till godo. Min mor
sörjer över honom ännu i dag nästan lika djupt som
över min far. Jag hoppas, att Fritz skall växa upp till
hans avbild."
Valentin teg länge. Slutligen frågade han utan att
se på henne: "Och ni själv, sedan ni blev änka, har
ej velat lyssna till nya giftermålsanbud, som
säkerligen icke fattats?"
"Nej, min vän," svarade hon lugnt, "kärleken
lämnade mig oberörd, och ett giftermål av aktning — det
är alltid en lycklig slump, om man icke får ångra ett
sådant."
De veko i samma ögonblick om en krökning i
dalen, och den plötsligt förändrade utsikten avbröt
samtalet. Till vänster, där vinbergen bakom floden
drogo sig tillbaka i en båge, låg en vänlig liten stad, om
vars flit man fick ett vittnesbörd genom en mängd
fabrikers rykande skorstenar och bruset och bullret
från vattenverken. En ståtlig stenbro välvde sig över
floden, över husens höga gavlar reste sig en gotisk
= 222 =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
