- Project Runeberg -  Valda noveller /
297

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•il’.

• ___

KLEOPATRA



början icke förstått frågan. ’Hör,’ sade hon, ’då jag
rätt tänker efter, är det dock grymt, att jag redan
måste dit ned, medan I fån stanna här uppe och njuta
det sköna livet, som I stulit från mig. Jag behövde
ej heller tåla det, om jag inte vill, och jag vill inte
heller tåla det,’ ropade hon plötsligt i så häftig ton, att
jag förskräckt for tillbaka. Hennes ansikte var
alldeles förvandlat; ögonen flammade, hon reste sig
hastigt upp och skakade sitt hår, så att det föll i mörkt
svall över hennes axlar. ’Skaffa bort den blonda från
mina ögon!’ ropade hon. ’Var är min tjänare, som bar
mitt släp? Han må nu vara död eller djävul, så är
han god nog till att skaffa undan det där ansiktet.
Men vänta, det går också så här! Vak uppl’ ropade
hon, så att ormen åter blev livlig. ’Där, där är
också något för dig, arme narr!’ — och hon slungade det
levande armbandet mot bilden, så att glaset sprang
sönder med ett skarpt klingande. 1 samma ögonblick
kände jag två iskalla läppar på min mun, två armar
omslingrade mig, som om de ville krossa mitt bröst;
förgäves kämpade jag för att göra mig lös, jag uppgav
ett högt skri — då kände jag, huru det skonslösa
spöket släppte mig, armarna sjönko ned, läpparna
lossnade, ljuset, som utgick från ormen, slocknade, och
jag störtade, ej längre mig själv mäktig, medvetslös
till golvet.

Då jag åter kom till mig själv, var det ännu mörkt
omkring mig. Jag kunde blott så småningom erinra
mig allt och mödosamt resa mig upp från golvet
bredvid sängen. Först ville jag intala mig, att allt blott
varit en fruktansvärd dröm. Men då jag sedan tänt
ljus och såg mig omkring, fann jag endast alltför
tyd-= 297 ________=

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free