- Project Runeberg -  Valda noveller /
296

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

<ri

s&miTt

PAUL HEYSE

det omkring sin arm, så att det plötsligen syntes mig
som en grön guldring, vid vars lås två rubiner lyste.
Då kysste jag henne darrande på det mörka stället
och kände, att en rysning gick igenom alla hennes
lemmar, men hon låg alldeles stilla och strök endast
sakta med handen mitt hår och tryckte mitt huvud
milt till sitt hjärta. ’Jag tackar dig,’ sade hon. ’Nu
är det bra. Se mig nu i ansiktet; har jag inte åter
blivit ung och vacker?’ Ack, Tankred, hon var det, men
döden hade redan andats på hennes skönhet, så att
mitt hjärta blödde, då jag sade: ’Jo, du är skönare
än någonsin.’ — ’Ser du det,’ började hon åter och
drog täcket över bröstet, som om hon frusit, ’jag
visste väl, att jag skulle behaga dig igen. Hade du
alltid sett mig, så skulle det aldrig gått så. Men nu har
du fäst ditt hjärta vid den blonda, och den svarta
måste gå förlorad. Är det där hon?’ frågade hon
plötsligt och satte sig upp för att betrakta porträttet
vid min säng. ’Du sade mig ju, att det var din syster.
Varför har du bedragit mig, jag hade ju aldrig någon
hemlighet för dig?’ Därefter lät hon de stora, matta
ögonen sväva omkring i rummet. ’Här alltså!’ sade
hon. ’Här skall hon bli härskarinna. Nå, det måste
väl vara så. Mig värmer ändå ingen säng mer!’

Vad jag kände, då jag måste höra allt detta—o,
käre vän, det är outsägligt! Jag hade lutat mitt
ansikte till hennes, och mina tårar strömmade över
hennes kinder. Av fasa och hemlig motvilja som i början
kände jag ingenting mera. Blott ångesten, att hon
skulle dö under mina händer, kom mig att darra.
’Kan du förlåta mig?’ viskade jag utom mig. Då såg
hon på mig med stora ögon, liksom om hon till en
============ 296 -=

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free