- Project Runeberg -  Valda noveller /
325

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.q ngtt? *« =—a-

_VID DEN DÖDA SJÖN__

betänkligt symptom till fördel för min diagnos, och så
såg jag dagen genom en alltmera rosenfärgad dimma,
tills plötsligen fulla natten inbröt över mig.

Ellens brev, som under de sista veckorna visat spår
av modfälldhet, uteblevo plötsligen. I stället skrev
läkaren — ungefär ett halvt år efter min avresa — att
en ny konsultation vore mycket önskvärd; under de
sista dagarna hade åtskilligt till den grad förändrat sig,
att han icke vågade tillvägagå på det gamla sättet.
Föräldrarna bådo likaledes enträget, att jag måtte
komma. Och dock kunde jag ännu dröja, ehuru
visserligen icke av obetänksamhet, utan därför att just
då liv och död stodo på spel för några av mina
patienter. Då uppskrämdes jag slutligen ur min tröghet
av ett telegram. En blodstörtning hade påkommit,
och om jag icke ögonblickligen komme, skrev modern,
skulle jag kanske ej mer finna henne vid liv.

Sent på natten ankom jag, själv lik en dödssjuk,
ty på den förfärliga resan hade plötsligen fjällen fallit
mig från ögonen, och med samma skarpsinne, som
jag förut uppbjudit för att befästa mig i villomening,
sökte jag nu fram alla motskäl och pinade mig
avsiktligt med den övertygelsen, att jag, jag ensam, hade
ansvaret för detta dyra unga liv. Tillintetgjord
vacklade jag uppför trappan till det välbekanta huset. Då
modern kom emot mig däruppe, tårlös, men med helt
förvirrad blick, och sade: ’Du kommer för sent I’ var
det mig nästan en lättnad. Jag hade fruktat min arma
systers ögon, såsom mördaren fruktar sitt offers
bristande blick. Och dock var det nästan ännu förfärligare
att se in i det stilla ansiktet, som leende och utan varje
förebråelse vilade på kudden. Icke heller någon annan
= 325 =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free