Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID DEN DÖDA SJÖN
"Jag tar illa upp, om ni inte äter," sade han glatt,
"jag har själv bestämt matsedeln. Läkare äro som
bekant gourmander, och jag tänker att jag ej kommit detta
deras rykte på skam. Nu lyss ni åter dit in. Jag kan
försäkra er, att vår lilla fröken sover sin middagslur
så gott, man någonsin kan önska."
Hon såg på honom med ett tacksamt leende, som
genast fördunklades av frambrytande tårar. "Förlåt
mitt djupt upprörda hjärta," sade hon, "om jag icke
ännu kan vänja mig vid ljusningen. Jag har
genomlevat en alltför hård storm, och marken sviktar ännu
under mina fötter. I morgon skall jag uppföra mig
bättre."
Därpå försjönko båda åter i tystnad och blickade
ut på sjön, över vilken den djupaste middagshetta
vilade. En syrsa gnisslade i den lilla trädgården, från
spiselbänken därinne hördes värdens snarkningar och
från båtskjulet vågornas skvälp mot de sakta gungande
båtarna, och tätt invid i sjukrummet sjöng sköterskan
halvhögt för barnet en vaggvisa, varmed hon förr
brukade lulla henne i sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
