Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID DEN DÖDA SJÖN
"Finns det då några uppoffringar för en mor?"
svarade hon. "Men innan jag blev mor, måste jag
ofta nog taga min hederskänsla i anspråk för att
uträtta något, som var önskvärdare för andra än för
mig. Allt detta är annorlunda hos mitt barn, ehuru
ungdomen plägar vara egoismens tid och får vara
det. Jag kunde berätta er hundra små drag, över vilka
jag stundom var nästan förskräckt, ty en sådan
hjärtats tidiga mognad skall ju förebåda ett kortvarigt liv.
Och vem vet väl, om icke min aning får rätt?"
Eberhard blickade utåt sjön och tycktes icke hava
hört de sista orden. Plötsligen sade han: "Ni har utan
tvivel något porträtt av er avlidne man. Vill ni visa
mig det?"
Hon tog av sig en fin venetiansk kedja, som hon
bar om halsen, öppnade den därvid hängande
medaljongen och räckte honom den. Han betraktade
porträttet väl fem minuter och gav henne det sedan
tigande tillbaka. Först efter ett långt uppehåll sade han:
"Var det en ungdomskärlek?"
"Icke egentligen, vad man så brukar kalla. Jag var
visserligen mycket ung, då jag lärde känna honom,
och utom honom hade ännu ingen man gjort något
djupare intryck på mig, men redan åtta veckor efteråt
stod bröllopet, utan att jag riktigt visste, huru dyrbar
han var mig. Hela hans värde lärde jag mig först
känna under vårt så korta äktenskap, och en lidelse
blev det först, sedan jag förlorat honom. Om ni känt
honom, skulle ni varit hans vän; han hade aldrig
någon fiende."
Eberhard hade stigit upp och med tysta steg gått
genom rummet Nu stod han vid bordet och tog i
han-= 357 «=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
