Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
X.
På egen hand.
Det var som vi sett många befallningar, råd och förmaningar
det nya samhället år 1624 fick mottaga af sin
kunglige grundläggare och skyddsherre. Dessa
yttringar af hans omsorger vordo därefter allt sparsammare. Ty
mer och mer upptagen af krig och yttre politik hade
konungen ej tid att sysselsätta sig med staden, än mindre att
besöka den. Hit återkom han heller aldrig. Lika litet kunde
rikskanslern, som allt ifrån 1626 under tio års tid uppehöll sig
utom det egentliga riket, ägna Göteborg några omsorger. Och
hvad de öfriga herrar riksens råd beträffar, torde dessa allt
ifrån Sveriges deltagande i trettioåriga kriget, frånsedt
föranstaltandet af ett par undersökningar, den ena 1633, den
andra 1635, inte haft många tankar öfver för nybygget vid Göta
älfs strand. Därtill kommer slutligen, att Stjernskölds
efterträdare, Ulfsparre, ej tycks hafva stort befattat sig med
staden; åtminstone förekommer han knappt i dess handlingar.
Man kan således säga, att allt ifrån Gustaf Adolfs besök 1624
intill Oxenstiernas återkomst till riket 1636 staden varit lämnad
så godt som på egen hand.
Det är med den första hälften af denna tolfårsperiod vi i detta
kapitel hufvudsakligen skola sysselsätta oss. Tillgängliga källor
till dess kännedom äro tyvärr ganska få och dessa föga
rikhaltiga, hvadan vi här hufvudsakligen måste inskränka oss
till några spridda drag och personalia.
Någon tid efter konungens afresa skrifver van Dijck till
Oxenstierna och prisar Gustaf Adolf såsom den mildaste herre
och konung, hvars like, enligt hvad alla måste erkänna, ej funnes
i det innevarande århundradet. Ber därpå att få skicka
Oxenstierna ett litet fat sekt, det sista som för tillfället funnes i
staden, för att i Jönköping dit konungen och kanslern begifvit
sig i någon mån fylla den förmodade bristen på vin. Längre
fram, den 11 januari 1625, uttalar han sitt stora bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
