Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver kungl. maj:ts påbud med anledning af den i staden rådande
sjukligheten. Denna, enligt van Dijcks mening en följd af
den blida vintern, vore visserligen stor, och många i synnerhet
af barn och lägsta folket dogo, men någon farsot eller
smittosam sjukdom än mindre pest ville hvarken van Dijck eller
superintendenten kalla det. Synnerligen hård vore därför
den afspärrning, som nu inträdt dels genom böndernas rädsla
att komma in och dels genom förbudet för borgarne att bege sig
till det inre af landet. Fortfore detta tillstånd, skulle
invånarne dö af svält och det vara ute med den nu bildade koloni
af holländare och tyskar. Många af de främste borgarne ville
fly till Danmark för att ej förgås af hunger, men dessa hade
van Dijck ehuru med möda öfvertalat att stanna, till dess att
hans afsända bud vore tillbaka från Stockholm. (Och
antagligen har detta äfven medfört gynnsamt svar, ty man hör
ingenting vidare om saken).
Den 23 juni 1626 fick van Dijck ändtligen fullmakt på den
burggrefvebeställning han ett par år på förordnande innehaft
och härigenom möjligen någon förbättring i sina inkomster —
på papperet vill det säga, ty i verkligheten gick det trögt för
statens ämbetsmän att få ut någon lön alls vare sig stor eller
liten. Den 8 påföljande september skrifver han till Oxenstierna
med Peter Langer, till det bästa anbefallande denne och hans
ärende (hvilket uppges ej i brefvet) samt bedjande kanslern
att se stadens rådmäns lycka och anseende till godo, så att
ingen del af deras myndighet måtte falla i missaktning hos ett
»tyggellöst» folk.
Dessa liksom förut anförda drag tyckas ju angifva den gamle
burggrefvens goda vilja att bereda samhället en lugn
utveckling och särskildt sina medbröder i stadsregeringen en god
ställning. Men just bland dessa sistnämnda skulle han finna skarpa
motståndare, och i all synnerhet skulle de tre presidenterna göra
honom lifvet surt.
Den svenske, Nils Börjesson, liksom alla Karl IX:s tjänare
en järnhård natur och ej böjligare vorden genom den rikedom
han samlat, var i ingen mån benägen att underordna sig den
gamle skuldsatte diplomaten hvars hofsamhet och latin han
ej förstod. Den efter Jakob Hoefnagels afflyttning tillsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
