Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätten. Ett par månader därefter skref burggrefven till
magistraten, beklagande sig öfver de injurier, hvari Nils Börjesson
inför sittande råd vid detta samma tillfälle utfarit, hvarpå
magistraten å sin sida, hänskjutande denna sak till hofrätten,
förklarade sig ej kunna sitta eller med sitt kall och ämbete
fortfara, med mindre än presidenten Nils Börjesson ställde
sin rådmansstol ledig och till stadens disposition. Denne
lät sig dock ej denna antydan bekomma utan förklarade
sig af hans kungl. majrt, »kr ist mildast» i åminnelse, hafva
blifvit insatt att ett rådmansämbete bekläda och Gudi vare
lof hvarken hafva begått något skälmstycke eller komma att
begå något sådant, hvarför han förmodade, att magistraten ej
i sin egen sak skulle kunna honom från denna hans
rådmansstol döma.
Uti denna förmodan misstog sig Nils Börjesson ej alldeles.
Ty direkt af satt vardt han ej — redan Göta hofrätt hade i
sina anmärkningar påpekat oformligheten af rådhusrättens
sentens — utan kronans gamle tjänare fick uti ett kungabref
af den 24 april 1636 i särdeles skonsamma uttryck sitt afsked.
Emedan han befann sig trött, hette det häri, och ledsen vid
att längre blifva brukad i sitt presidentsämbete det han en
rum tid beklädt, och för den skull underdånigst anhållit om
förlof ur nämnda tjänst, alltså ville kungl. majrt, som fann
denna ödmjuka anhållan i sig själf billig, nådeligen bevilja
densamma. Men att åtgärden i själfva verket var liktydig med
af sätt ning, framgår af ett så lydande riksrådsprotokoll: »Den
21 mars (1636) blef diskurreradt om staten i Göteborg, och på
hvad vacklande fötter han står. Och efter näppelig något
bättre tillstånd där blifva skall, förrän Nils Börjesson af
sättes och en annan kapabel svensk man förordnas i hans plats,
föreslog riksdrotsen Per Erikssons person före».
Med den utgång saken fick kunde i alla fall de upproriska
anse sig hafva segrat. Anmärkas kan härvid, att den unge
syndikus Israel Noraeus uti alla dessa strider förde magistratens
talan och följaktligen synes hafva varit själen i anfallen mot
presidenten.
Några omständigheter hörande till den stora striden och till
hufvudpersonens karaktäristik må här till slut anföras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
