Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att samme soldat måtte för denna kungl. majrt och kronan
tillfogade skymf och despekt varda vederbörligen straffad.
Denna begäran hade äfven rätten af fullaste hjärta villfarit,
om inte korfven, kännande marken bränna under sina fötter,
strax efter sitt förgripliga tal tagit till flykten. Frånser man
hans otillbörliga uttryck och åtbörd, hade han nog i sak till •
en viss grad rätt, ty kungl. maj t och kronan betalade, såsom
vi redan framhållit, sällan ordentligt sina tjänare deras
förtjänta lön, utan dessa fingo härpå under åratal vänta.
Disciplinen inom kåren lämnade högst betydligt öfrigt att
önska. Man döme af följande berättelse, som vaktmästaren
Tiburtius skräddare den 22 oktober 1635 inför rådhusrätten af gaf.
Förliden natt hade han vid klockan halfgången tio först
gått omkring och visiterat och sedan inträdt i cortegardet,
där han kommit i delo med korpralen Anders på Holte som
härunder slet ifrån honom kappan.
På väg till burggrefven för att anmäla denna sak och
härvid följd af korpralen varsnade han på något afstånd
stads-soldaten Anders Esbjömsson som också tycktes vilja komma
med. Vaktmästaren pekade åt båda sina underordnade med
bardisanen och uppmanade dem att gå åstad och hålla vakt.
Men knappt var detta gjordt och uttaladt, förrän korpralen drog
värjan och anföll honom, då vaktmästaren naturligtvis
defen-derade sig. Under tiden kom Anders Esbjörnsson bakifrån
löpande och högg äfvenledes in på vaktmästaren. Denne
tycks dock, om man får tro hans egen berättelse, hafva med
framgång defenderat sig mot båda två, ty soldaten dref han
undan och korpralen försvann. Efter detta gick vaktmästaren
till herr burggrefven, som befalde, att korpralen skulle
inneslutas och i händelse af motvärn genast nedhuggas.
Att referera fortsättningen af detta »perlement» (oväsen)
varder för långt. Det enda som ej bör förhållas läsaren är det
anhängiggjorda målets onekligen rätt egendomliga slut. »På
vaktmästaren Tiburtii skräddares intercession och förbön», heter
det i protokollet för den 1 mars 1636, »blefvo båda
stadssol-daterna Anders på Holte korpral och Anders Esbjörnsson denna
dag, för det de den 22 oktober 1635 förgripit sig mot bemälte
vaktmästare, med straffet förskonte och af det hedervärda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
