Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den io april 1639 uppkallades till rådhuset vice
burggref-ven, presidenterna och rådsförvanterna tillsammans med tjuge
af borgerskapet, hvarefter rikskanslern (enligt
riksrådsproto-kollet) höll ett tal af följande hufvudsakliga innehåll:
Det kunde inte vara någon af de tillstädesvarande
oveter-ligt, hvilken flit, åhåga och omsorg saliga hans majestät haft
för att här, fäderneslandet till gagn och heder, fundera en god
stad. Inte nog att konungen själf i egen person utsett denna
ort, han hade äfven försett den med sådana privilegier,
härligheter, immuniteter och friheter, att ingen ny stad
bekommit och njutit något dylikt. Och hade här blott i allt
efterkommits öfverhetens vilja och afsikter, hade alla
magistrats-personer förvaltat sitt ämbete efter plikt och skyldighet, skulle
verket utan tvifvel fått en önskelig fortgång. Men nu hade
staden långt ifrån att tillväxa och förkofra sig, af orsaker som
de tillkallade bäst visste, i det stället gått tillbaka och tagit
af, såsom den ännu märkbart gjorde. Af denna anledning
hade riksdrotsen och riksmarsken för några år sedan hitsändts
att se, hur sakerna skulle remedieras, men detta Oaktadt hade
den kungliga regeringen måst erfara, hur borgerskapet
handlat emot förordningar, resolutioner och afsked, och hur
magistraten negligerat och försummat, där den ej handlat tvärt
emot kungl. majls vilja. Nu skulle emellertid den rätta
grunden till obeståndet utrönas, nu skulle hindret för stadens
välmåga upptäckas. Visst kunde många yttre omständigheter
hafva varit menliga för handeln, men då hade det tillhört en
försiktig magistrat att lik en förfaren sjöman fira på skotet
här och där och att, då man inte alltid kunde vinna i farten,
åtminstone se till, att själfva skutan blef ve välbehållen.
Genom tvenne medel hade staden kunnat komma i flor,
nämligen genom handelns fria lopp och regementets förande med
god justitie och goda ordningar. Om på detta sätt förfarits,
om hvar och en utan uppskof administrerat justitien, och alla
tillsammans coopererat för att förebygga stadens fördärf, så
hade man ej haft behof af dessa labyrinter. Men uti det, att
den ene varit malcontent med den andre, hade de fördärfvat
staden och dem själfve på samma gång, och var därutaf
blif-ven en anarchia och en omnium rerum confusio. »Hvart äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
