Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadens inkomster tagna vägen?» frågade rikskanslern vidare.
»Och hur har staden blifvit graverad med en hop otidig,
onödig gäld, då eder med rätta anstått att göra ett förslag, huru
vidt er fäll hafver sträckt sig, och proportionera edra
utgifter efter intraderna?»
På dessa skarpa förebråelser svarade burggrefven, som väl
knappt för sin del kunde taga dem åt sig, med uttryck af
stadens tacksamhet för kungl. majrts och herrar riksens råds
omvårdnad och försorg, äfvensom med den bekännelse, att,om
hvar och en iakttagit hvad han bort, hade staden visserligen
varit i ett bättre tillstånd.
Dagen därpå hölls den egentliga rannsakningen, hvartill
deputerats herr Johan Oxenstierna, sekreterame Nils Nilsson
(Tungel) och Johan Månsson (Silfverstiema), kamreraren i
Västergötland, Jost Hansson och underlagmannen i nämnda
provins liksom på Dal, Peder Kanutius. Härvid begärde såväl
presidenten Rosensköld som syndikus Israel Noraeus att få
inkomma med skriftliga förklaringar, men båda fingo det besked,
att dessa nu diskursvis skulle afgifvas. Under sådana
förhållanden anhöll syndikus på magistratens vägnar om tillstånd för
denna till en stunds afträde och rådplägning sins emellan hvilket
också medgafs.
Efter återinträdet förklarade syndikus, att de af
magistraten som senare tillkommit ej hade någon kunskap om det
som af begynnelsen tilldragit sig i stadens styrelse, att detta
för öfrigt blifvit vid drotsens och marskens besök 1635
öfver-sedt samt af kungl. maj.t upphäfdt och förlåtet. De tvister
åter som därefter förekommit hade föranledts af
presidenten Peder Eriksson, som ej varit bekant med ställningen på
orten, och med hvilken rådet ej kunnat komma öfverens. Nu
begärde magistraten emellertid ödmjukligen, att de nådige
herrar af regeringen ville detta förbigå och med gunst och nåd
öfverse.
Peder Eriksson förklarade å sin sida allt däraf härröra, att
han, sin plikt och erhållna befallning likmätigt, notificerat
regeringen fel och hinder för stadens uppkomst. Och denna
hans sannfärdiga redogörelse hade haft afund till följd. Visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
