Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore han en människa som kunde fela, men han hade menal
väl, om det ock ej alltid slagit väl ut.
Herr Johan Oxenstierna tillfrågade nu de öfriga, om denna
Peder Erikssons till regeringen gjorda framställning af
stadens tarf och hindren för dess uppkomst vore rätta
anledningen till trätan. I så fall hade rådet, mot sin ed och plikt, fattat
hat till presidenten och sammansatt sig mot honom. Men
detta bestred syndikus på det bestämdaste; tvärtom hade rådet
alltid efter yttersta förmåga bistått Peder Eriksson uti det
som kunnat lända staden till nytta och gagn, hvilket denne
på uppmaning att härom yttra sig ej heller kunde bestrida.
Splitet och tvedräkten hade kommit däraf, förklarade Noraeus,
att presidenten velat beställa och dirigera allting själf, därvid
förbigående magistraten och illa upptagande dess inrådan.
Han hade på detta sätt betagit magistraten dess rätt att
råd-pläga och votera samt äfven rådet ovetande andragit några
ärenden för den kungl. regeringen och därpå fordrat resolution
och besked.
Slutligen yttrade sig äfven burggrefven. Det hade allt
ifrån stadens grundläggning varit någon oenighet mellan
magistratens medlemmar, hvilken dock drotsen och marsken med
förmaning att därifrån afstå vid deras härvaro förlåtit. Strax
efter Peder Erikssons ankomst hade några trätor mellan denne
och andra uppstått, hvarvid faktioner bildats. Men han,
burggrefven, tog alla närvarande till vittnen, huru han vinnlagt sig
att på vänligt sätt afhjälpa oenigheten, och hur han, dådetta
ej hulpit, genom sitt ämbetes auktoritet så vidt sig göra låtit
bilagt trätorna eller ock förbudit de tvistande att publice med
något krakel angripa hvarandra. Kunde dock ej förtiga
rådets förnämsta klagomål, att hvad som på rådhuset
konsulterades in secreto utspredes af presidenten öfver allt i staden.
Denna åsikt om Rosensköld såsom trätornas egentliga
upphof vardt äfven rikskanslerns — såsom man finner af hans
efter återkomsten till Stockholm lämnade redogörelse för sin
resa. Men någon laglig bestraffning ansåg han ej tjänlig utan
nöjde sig med att förehålla Peder Eriksson hans
egenmäktighet och lösmynthet, hvarefter saken kunde anses bilagd.
Hvad räkenskaperna beträffar, gjordes ingen anmärkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
