Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då vi slutligen anmärka, att rådhuset var försedt med ett
stort urverk som år 1648 reparerades och ett par
»plakatz-taflor», hvarå anslag uppsattes, torde förrådet af
räkenskapernas upplysningar vara i det närmaste uttömdt. Men, ehuru
härom ingenting nämns, kan man dock vara förvissad, att
stadens aln hängde på väggen, att dess vikter och målkärl
äfven här förvarades.
Noga uppsikt hölls äfven öfver måtts och dylika
bestämmelsers iakttagande, och 1638 uppbrändes af skarprättaren
falska skäppor på torget.
Den viktiga fråga, om äfven någon del af rådhusets
bottenvåning nu liksom senare varit åt källarrörelse upplåten, låter
sig därmed besvara, att magistraten år 1642 påmindes om
skyldigheten att själf eller genom någon borgare låta före
larsmässomarknaden inrätta en stadskällare. Gifvetvis har
denna äfven då kommit till stånd. (Den 14 december 1646
heter det i domboken, att löjtnanten Reinhold Rabe, sedan
han om aftonen gått rund, där satt sig med flera andra att
dricka, hvarpå de något litet tillsammans spelat kort.) Och
hvar skulle väl denna stadskällare varit, om ej i rådhuset,
där just 1642 genom slaktarbodarnes förflyttning plats vardt
ledig?
Någon så kallad alhnän rådstuga eller en borgerskapets
rådplägande församling har säkert ej här hållits under denna
tid. Däremot torde, såsom vi redan påvisat, borgerskapet
någon gång hit (i rådstugukammaren) »infordrats» för att
delgifvas någon af regering eller magistrat utfärdad förordning.
På rättvisans skipande på detta rum hafva vi redan
lämnat åtskilliga exempel, och andra skola följa längre fram,
hvarför vi i detta kapitel kunna härifrån afhålla oss. Endast om
ett par biomständigheter vilja vi härvid erinra. Den ena,
domstolens patriarkaliska tillvägagående för att vinna
upplysningar i målen. Ty framgick det under pågående
rannsakning, att någon stadens invånare möjligen kunde veta något
om saken eller borde stå till svars för något, infordrades d. v. s.
efterskickades han genast och förhördes omedelbart.
Vidare kan anmärkas, att Oaktadt Gustaf Adolfs förbud
att vid rättegång använda procuratores (biträden), som »snöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
