Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sida. Men då denna gafs såsom en sorts löneförbättring under
personens lifstid, kan man förstå, att välviljan mindre
uppskattades. Ja, tyska skolans rektor, Knebel, gick så långt i
otacksamhet, att han hvarken ville hafva murad graf eller
bättre kyrkostol utan en kontant »diskretion» och därtill 15
riksdalers större årlig lön, hvilket allt han också verkligen
erhöll!
De båda första superintendenterna voro lärda, vittra och
nitiska män, som väl ägnade sig för väktarekallet på det
svenska Zions bastion i väster. Särskildt gör Prytz genom sin
lifliga pennföring och patriotiska hänförelse ett sympatiskt
intryck. Efter att hafva rönt den glädjen och stoltheten att
se Halland lagdt under sin superintendie, förflyttades han
till biskopsstolen i Linköping, där han afled 1655. Om
efterträdaren, Ericus Brunnius skola vi längre fram få tillfälle att
på behöriga ställen inflicka några drag.
Det lägre svenska prästerskapet måste under denna tid
hafva fört ett stilla och beskedligt lif, ty dess medlemmar
förekomma hvarken i domböckerna eller i andra handlingar. En
af de äldsta på platsen var kapellanen, herr Johannes (i
Skar-stedts herdaminne ej upptagen). Denne som förmodligen var
ogift inhystes och föddes på stadens bekostnad hos en
borgare, Jon Gunnarsson, som härför ersattes med 4 daler
kopparmynt i veckan. Detta tycktes dock vara för litet för »mat
och drick, stufva, säng, ved och värme», hvarför kaplanen å
sin värds vägnar i en inlaga af den 15 september 1623 begärde,
att ersättningen skulle höjas till dubbla summan.
Det tyska prästerskapet gjorde mera väsen af sig, och
särskildt Laymarius’ insolentier hafva vi redan omnämt.
Nu till slut några ord om kyrkans ringaste tjänare —
död-gräfvaren.
Denna befattning bestreds under 1630- och 40-talen af en
engelsman vid namn Jakob Clerck (Clarke), en riktig engelsman
så till vida, att han ännu flera år efter sin ankomst ej
förstod landets språk. På grund af denna sin okunnighet måste
han den 14 april 1635 nyttja en fullmäktig, då han inför
rätten åtalade Joen Andersson smed och dennes hustru för några
injurier dessa gjort honom. Härmed gick det dock ej bättre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
