Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sörjer och beklager den salige herrens död, ty efter han själf
var en tapper krigsman, så visste han ock, huru han med
krigsmän skulle umgås. Bekläder för den skull edra trummor svart,
gifver dem lösa och slår dumbt (doft) uppå dem, fäller edra
mus-qvetter neder, och drager edra spitsar (pikar) bakefter på
jorden! Bebådom det intet våra grannar och fiender, de danske,
ty de skola fröjda sig!....»
»Liberal var han också emot predikoämbetet.... liberal
var han emot de fattige i hospitalet.... liberal och
barmhärtig var han emot alla husarma i staden och å landet. De
fattige här i staden som förmåtte gå i kyrkan gaf han
penningar hvar dag, då han af kyrkan utgick hela golfvet igenom».
Johan Henriksson hade af regeringen fått Lefvene och
Bostorps gårdar i Västergötland, och hans lik fördes för den skull
till Lefvene kyrka att där grafläggas.
Hans efterträdare i länet och kommendantskapet, Xils
Asser sson (adlad Mannersköld), liksom Johan Henriksson son
till en fogde, föddes 1586 i Marks härad i Västergötland. Efter
att hafva tjänat sig upp till öfverste vid fotfolket förordnades
han 1626 till guvernör öfver Ingermanland och
generalståthållare i Narva, hvarifrån han omedelbart efter Johan
Henrikssons död förflyttades till landshöfdingeplatsen i Älfsborgs
län och kommendantsbefattningen i Göteborgs fästning.
Mannerskölds nit och vaksamhet under danska fäjden hafva
vi redan framhållit. Gå vi nu till den borgerliga sidan af hans
verksamhet, varder taflan mindre ljus. Efter egna ord i krig
uppfödd, kunde han ej finna sig i det fredliga samhällets
fordringar, och kort efter krigets slut kom det till sammanstötningar
mellan honom och magistraten, ehuru väl han enligt
privilegiernas lydelse ej hade rätt att inmänga sig i stadens och dess
kringliggande lands administration.
Att kommendanten ej lät sina nio på Gullbergsängen betande
hästar bortjagas af de båda stadstjänarne, Kristoffer Johansson
och Lars Jansson, hvilka arrendatorerna af nämnda äng,
presidenterna Rosensköld och Noraeus, i denna afsikt ditsändt,
är mindre att säga om. Och dessa stadstjänare skulle nog, om
de vågat något dylikt, för att anföra en officers dem gifna
antydan, blifvit lika »blåda» (blå) innantill, som de voro det utan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>