Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då högst obetydligt förekommit i litteraturen om denna det
bohuslänska sillfiskets enda period under 1600-talet, skola
vi i förbigående härom meddela några underrättelser, en del
hämtade ur Stiernmans ekonomiska författningar, en del ur
Gripenclos, Leyoncrantz’ och Norfelts bref.
Den lyckliga sillkonjunktur, hvarom Gripenclo talade, torde
rätt snart efter fredsslutet hafva inträdt. Ty den 13 mars 1663
utfärdades en kunglig befallning till kommerskollegium »att
korrespondera med Göteborg om sillfisket i Bohus» och sedan
därom ingifva betänkande. Men ehuru det vidare i samma
aktstycke heter, att »neder vid Bohus, dess skär och hamnar
skall sillfisket år efter år med en särdeles välsignelse hafva
tilltagit», måste detta fiske ännu ansetts mindre betydande, ty
först den 13 oktober 1666 utfärdade regeringen ett
reglemente härför. Enligt detta skulle sillfiskarena endast få lända
till Göteborg, Kalfsund, Marstrand, Mollösund, Gullholmen,
Lysekil och här uppsätta bodar. Till ordningens
upprätthållande i hvar och en af dessa fiskehamnar, äfvensom till sillens
bättre ränsande, saltande och packande förordnades en
inspektor eller tillsyningsman. Den 10 februari 1667 beviljade
regeringen oktroj för en holländare på sillfiskeriers inrättande i
Sverige och vissa i sammanhang därmed varande friheter, och
två år därefter utfärdades några föreskrifter för »sillebyserne»
(sillfiskebåtarna). Detta är öfverhufvud taget allt hvad man
ur förordningarna kan inhämta; vi öfvergå därför till de
enskilda källorna.
Den 2 maj 1666 berättar Leyoncrantz för M. G. De la Gardie,
att hvar man på orten gladde sig öfver sillfisket »på dessa
kvarteren», och väl tusen funnes som mer och mer idkade
detta. Med anledning häraf öfversänder presidenten några
korta och nödiga regler för nämnda fiske — af honom själf
utdragna och öfversatta ur generalstaternas och Amsterdams
stads ordinantier — efter hvilka regler vårt fiske borde
lämpas. Ytterligare föreskrifter kunde gifvas, när Gud ville låta
denna handtering komma i sitt rätta skick. Vidare sänder
Leyoncrantz kostnadsförslaget till anskaffande af en
herings-bys med allt tillbehör, och skulle han själf jämte hans till den
kungliga regeringen allernådigst kallade kolleger vid deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
