Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
med fröjd, som då och då gaf sig luft i ett högt
utrop. Castor hoppade muntert framför honom,
och hans lifliga skällande, de lustiga krumsprång
han gjorde, allt visade tydligen, att också han var
högst belåten med denna morgonpromenad i det
gröna. Men så snart Fredrik uppnått
skogsbrynet, ropade han hunden till sig, ålade honom
både med ord och tecken att hålla sig tyst vid
hans sida, och smög sig sedan, så sakta det lät
sig göra för de på marken liggande lofven, allt
närmare det ifrågavarande stället. Den förstår
diga Castor förhöll sig helt stilla, som om han
visste hvarom frågan var, och vädrade litet
emellan med nosen utefter marken.
Nu voro de framme vid boet; det låg i främre
delen af skogen på bergsluttningen, i närheten
af en gammal, knölig och halfmurken ek.
Fredrik kastade spaden och käppen på marken, bar
ihop en hög med stenar och begynte uppsöka
öppningarne till de särskilda gångar, som ledde
från det kloka djurets näste upp till jordytan.
Härvid lemnade honom Castor en särdeles god
hjelp. Hunden förstod straxt hvad som var på
färde, och hans skarpa väderkorn hjelpte honom
att snart upptäcka gräfsvinets alla vägar till flykt;
ingångarne dertill, hvilka voro sju till antalet,
blefvo tilltäppta med de samlade stenarna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
