Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
efter honom och brottades med honom. I fullt
raseri tumlade de begge djuren om hvarandra,
under utstötande af halfqväfda, ursinniga läten;
än låg hunden, än svinet ofvanpå. Väl fick sig
den förre några djupa skråmor af rådjurets hvassa
klor, men den okufliga kämpen lät sig det ej
bekomma; han släppte ändå ej den andras strupe,
utan klämde till den allt värre. Det var
verkligen en kamp på lif och död.
Medan den förtviflade striden sålunda
pågick med yttersta förbittring å ömse sidor, hade
Fredrik rest sig upp från marken, och utan att
fråga efter det djupa bett han fått eller ens söka
hämma det rinnande blodet, fattade han sin påk
och ilade med vindens snabbhet åt det håll, dit
han sett hunden försvinna. „Min stackars
Ca-stor", tänkte han, „håll dig tappert blott ännu
en handvändning, så skall du nog få hjelp!"
Det dröjde ej heller länge, förrän Fredrik
hade uppnått de stridande. Han iakttog ett
lämpligt ögonblick och slog gräflingen öfver trynet
med sin tnnga knölpåk. Efter blott ètt par, tre
rapp var det redan förbi med besten. Nu
hoppade Castor gladt skällande omkring, slickade
öina sår, gaf då och då ifrån sig ett häftigt tjut,
och i sitt ännu ej fullt tillfredsställda hat fattade
han den1 dödade fienden ännu en gång vid strupen
God Son o. god Saldal. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
