Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
för att bespara den ömma modren allt bekymmer
i förtid. Men när qvällen kom, då begyntes
åter-de krigiska berättelserna, och åter klappade
häftigt Fredriks unga, bragdlystna hjerta under
linnetröjan; åter strålade hans öga af hänryckning,
och hemligt hviskade han onkeln i örat: „Soldat
blifver jag .ändå, kära morbror!" Då log dea
gamle knekten och klippte illmarigt med ögonen,
strök förnöjdt med begge händerna sina långa
mustascher och svarade oförmärkt: „Tålainod,
min Fritz! Det går nog, när tider blir!"
En dag frampå vintern kom Fredrik häftigt
inspringande till invaliden, som satt makligt i sin
ländstol och rökte sin pipa. ^Morbror", sade
han,-^jag och de andra gossarne hafva derute gjort
upp en fästning af snö, och nu gäller det att
taga in den. Det måste du se på!"
„Ja visst, det gör jag med nöje", sade den
gamle fryntligt och blossade i förnöjelsen stora
rökmoln omkring sig; „men huru har ni då ställt
till det der?"
„Det var väl ingen konst, morbror!" ropade;
Fredrik. „Du har ju mer än en gång berättat
mig, huru det ser ut i en fästning och huru den
är beskaffad, och derefter föreskref jag de andra1
gossarna, huru det skulle gå till. Vi hafva gjort
vallar och., 1 öpgrafvar, røh;;i brist på skjutning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
