Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
förrän fästningen blifvit intagen. Ånyo
stormades med ännu större häftighet, under det löjtnant
Hans med sin afdelning stod qvar vid grafven
och kastade den ena bomben efter den andra in
i-den hårdt ansatta fästningen. Månget „aj" och
„hu" hördes när kulorna träffade, men de
bles-serades klagan afbröt ej ett ögonblick stridens
häftighet. Stormningen blef så fruktansvärd, att
fästningskommendanten måste sätta allt sitt
manskap till motvärn mot de anfallande och lemna den
andra sidan alldeles blottad på försvarare. Detta
var just det, som Fredrik med verklig
fältherreblick hade förutsett. »Löjtnant Hans, ryck fram!"
skrek han så att det hördes öfver hela stridsgnyet,
och såg med förnöjelse huruledes hans
underbefälhafvare icke töfvade att med sina kämpar hoppa
ned i grafven. Nu steg angreppets raseri till den
högsta grad; Fredriks hela kolonn rusade då på
en gång med förtvifladt mod upp mot vallen. De
belägrade måste anstränga sig till det ytersta för
att afvärja det häftiga anfallet, och hade dervid
ej öga och händer för något annat än den
fiende, som närmast hotade dem. Då skallade
plötsligt bakom deras rygg ett högt krigsrop.
Förbluffade sågo de sig om och varseblefvo löjtnant
Hans, som hade iakttagit det gynnande ögonblicket
att under tumultet sakta smyga sig med sin skara
God Son o. god Soldat. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
