Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
omkring fästningen och att obemärkt bestiga vallen
på den sidan, som var alldeles utblottad på
försvarare. De nya angriparnes jubelrop uppfyllde
genast de belägrade med förskräckelse; deras nyss
så modigt kämpande armar nedsjönko kraftlösa,
och modlösheten tog så hastigt öfverhand, att
sjelfva den tappre kommendanten måste uppgifva allt
hopp om seger. Medan han med de sina stod
der helt rådlös, stormade Fredrik med sitt
regemente för sista gången, hoppade öfver
bröstvärnet och angrep fienden med förnyad häftighet.
Ingen förmådde motstå detta dubbla anlopp; de
fleste flydde, Adolf och de öfriga blefvo med
obetydlig möda tillfångatagna, men Fredrik Hammer
ropade jublande: ^Fästningen är
vår!____Fienden är besegrad!.... Victoria! Victoria!"
„ Victoria!" upprepade de andra gossarna, och
den gamle Conrad, som för ram beundran låtit sin
pipa slockna, sade för sig sjelf: „En sådan
baddare till pojke!____Så han har öfverlistat
fienden !____Jag ser det klarligen, det kan ej blifva
annorlunda; soldat måste han bli, ty dertill är han
klippt och skuren!"
Från den dagen fattade Conrad det fasta
beslutet att öfvertala Fredriks föräldrar att låta
deras son bli knekt. Dock gick han alldeles icke
bröstgänges tillväga dervid, utan sökte efterhand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
