Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Fredrik den Store redan in i det lilla nätta
rummet, skådade omkring sig med forskande blickar
och begrep genast, utan all presentation, att han
hade de rätta personerna framför sig.
^Fader Hammer", sade han, i det han gick
fram mot honom, „han måste vara en duktig karl,
som har uppfostrat en så duktig son. Pojken
hedrar fader och moder och förstår hvad det
vill säga att lyda. Skada, att han inte vill låta
honom bli soldat! Hade annars gerna velat ha
honom, jag. Kan behöfva sådant folk. Just på
sådana ha vi brist. Men jag vill icke tvinga
honom, fader Hammer. Han är herre i sitt hus,
och dervidlag har ej en gång hans konung
något att befalla öfver honom."
„Ack, Eders Majestät!" stammade den gamle
Hammer, alldeles öfverväldigad af konungens
godhet och under det stora tårperlor tillrade utför
hans kinder, „om pojken duger till något, så tag
honom i Herrans namn! För Gud, konung och
fosterland får ingenting vara oss för dyrbart."
„Men hvad säger då hon om saken, mor
Mila?" sade konungen vänligt, i det han vände
sig till gumman. „Vill hon också godvilligt låta
gossen draga åstad?"
„Ja, och med min välsignelse till på köpet",
svarade modren med vek, men temligen fast stäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
