Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
ma. »Det har redan länge varit gossens
hemliga önskan att tjena sin konung, och då Eders
Majestät håller honom den äran värd att kämpa
för eder, så må han draga hädan med Gud!"
»O, min far! .... Ack, min mor!"
stammade Fredrik alldeles hänryckt, i det han slöt
de högt älskade föräldrarna i sina armar. »Med
fröjd och med smärta tillika lemnar jag er, efter
jag nu ser, att det är Guds vilja, som förer mig
ut i stridernas hvimmel!"
Emedlertid hviskade konungen och Kleewitz
med hvarandra, hvarpå den förre åter vände sig
till den ännn oupplösta grupp, som föräldrar och
son bildade.
»Låt det nu vara nog, god’ vänner", sade
han. »Vi måste draga vidare, fader Hammer,
och hans son får icke uteblifva. För gossens
tappra och kloka beteende i dag har jag utnämnt
honom till Premierlöjtnant, och den gamle Kleewitz
här vill ha honom till sin Adjutant. Om han
alltid skickar sig så bra som i dag, Löjtnant
Hammer, så kommer han att göra lycka, ty i mig
och den gamle Kleewitz har han ett par
välvilliga gynnare."
Föräldrarne såväl som Fredrik föllo till
konungens fötter och framstammade sin tacksägelse,
men den gamle morbrodren aftorkade en tår ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
