Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
en smula, born han burit sig åt att uppfostra sin
systerson till en så duktig soldat!"
Vår Fredriks föräldrar hade redan lagit plats vid
konungens högra och venstra sida, och äfven den gamle
Conrad måste un slå sig ner helt nära honom. Det tog
sig rätt eget nt, att se dessa så enkelt klädda menniskor
bland de förnäma granna, af gnid och silfver skimrande
militärerna, och det enfaldiga landtfolket sjelft tycktes
alltför tryckande känna den stora olikheten. Alen
konnn-gens vänlighet förtog sn?rt detta obehag, och det dröjde
ej länge, förrän de språkade lika öppet och förståndigt,
som om de sntit hemma vid sitt simpla ekbord.
Konungen åhörde dem med synnerlig förnöjelse, och äfven de
förnäma herrarne började slutligen inse och känna, att de
icke behöfde blygas för att sitta vid samma bord med
dessa menniskor, hvilkas förnämsta prydnad bestod i
deras oskrymtade kärlek till konung och fosterland, deras
stränga redlighet, deras djupa och innerliga gudsfruktan.
Nu hånlog ingen tner af dem, utan hvar och en kände eu
förökad och sann högaktning för denna son, som ej
allenast icke förnekade sina fattiga, men hederliga föräldrar,
utan äfven, trotsande hvarje fördom, öppet bevisade dera
all möjlig vördnad och kärlek.
Slutligen uppsteg konungen från bordet och redde sig
till alt gå. Men innan han aflägsnade sig, vände han sig
ànnn en gång till Fredriks anhöriga och sade hjertligt:
"Så mycket ni vet, att ni inte får lemna Berlin utan att
hafva helsat på eder gamle konnng! Jag skall bjuda er till
mig, och skall anse det för en heder att en gång också
få vara eder värd. Och han, general Hammer, han bör
vara glad, att Gud gifvit honom ett tacksamt hjerta mot
sina hedervärda föräldrar; hade han förnekat dem, så hade
han ej längre förblifvit min vän. Och J, mina herrar",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
