Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så
af gneis (och skiffer), här och der afbruten af större och
mindre partier af gneisgranit, hvilken i ett
sammanhängande helt vidtager NV derom och tydligen inverkat på
skikternas strykning, i det denna vanligen går från SV-—NO
med sydostlig lutning, dock på några ställen afvikande
derifrån synbarligen t.f. af de isolerade partierna af
gneisgraniten. Deremot synes den granit, som uppträder
mellan Arendal och Grimstad, icke utöfvat någon inverkan i
detta afseende, hvarföre den också af ofvannämnde
författare anses vara yngre än den förra (1. c. p. 44). Också
skiljer den sig till utseendet betydligt från denna. Den
är till färgen röd härrörande af öfvervägande röd
orthoklas, som vanligen är utbildad såsom Carlsbadertvillingar.
Qvarzen är blåaktig (mjölkqvarz), glimmern svart.
Strukturen är medelkornig utan märkbar skiffrighet. Här och
der finner man smärre partier af en grå bergart, hvilka
måste betraktas såsom brottstycken af gneis.
Gneisgraniten åter, hvilken jag iaktog vid Ö. Riisöer,
är åtminstone på detta ställe ljusröd till färgen, stundom
äfven rent hvit, samt i allmänhet mera finkornig, här och
der nära nog tät och felsitlik och får då någon likhet med
bergarten i de s. k. ”qvarzlagen” vid Arendal (1. c. p. 15).
På sina ställen blir den dock något grofkornigare och
innehåller då små magnetjernkorn samt här och der större
partier af så grofkornig struktur, att den kan betecknas
såsom pegmatit, så mycket mer som man då understundom
finner den utbildad såsom skriftgranit dels innehållande
orthoklas dels oligoklas, hvilken utbildningsform
företrädesvis förekommer hos pegmatiten. Uti dessa körtlar,
hvilka icke sällan antaga ganska stora dimensioner, finner
man äfven magnetjern, men i större partier än i den
omgifvande småkorniga graniten.
Denna gneisgranit, hvilken, såsom af ofvannämnda
öfversigtskarta synes, intager södra hälften af den långa
och smala halfö, vid hvars östra ända Ö. Riisöer är
belägen, är merendels något, ehuru otydligt skiffrig i rikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
