Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
nit, hvarvid man dock sällan finner de båda blandade
bergarterna af olika färg (1. c. p. 29). Dessutom
tyckes graniten på flera ställen så småningom öfvergå i den
egentliga gneisen, att det ofta syntes mig svårt att
uppgifva gränsen dem emellan. Vid Gångsätra på Lidingön
finner man en bergkupp, som på kartan är upptagen
såsom gneis, hvilken dock endast genom sin grå färg skiljer
sig från den omgifvande röda Stockholmsgraniten; till
strukturen öfverensstämmer såväl den ena som den andra.
med den, som i det föregående blifvit uppgifven såsom
tillhörande gneisgraniten. En sådan struktur, fann jag äfven
hos graniten på Långholmen: den genomdrages nemligen
här af gneislika lagerformiga partier gående ungefär från
O—V; ja, vid närmare betraktning finner man äfven sjelfva
de granitartade partierna visa en antydning till
parallelstruktur, så att det blir ganska svårt att skilja
Stockholmsgraniten norr om Horntullsbron från gneisen söder om
densamma.
Hvad åter den s. k. rena graniten (1. c. p. 28)
beträffar, hvilken endast anträffas’ på inskränktare terränger,
så kan den åtminstone till en del paralleliseras med den i
det föregående s. k. yngre graniten. Äfven pegmatit dels
i form af gångar dels stockformigt uppträder såväl i
gneisen som i Stockholmsgraniten. Den är isynnerhet
anmärkningsvärd för sin rikedom på orthit af flere färger (1. c. p. 31)
samt är stundom svår att begränsa mot den omgifvande
bergarten. Den genomskäres på sina ställen af
diabasgångar, hvilka således äro yngre (1. c. p. 32).
Gneis- och granitformationer i Tyskland. Bland alla
Tysklands gneis- och granitterritorier är måhända
Erzgebirge det mest studerade och bäst kända.” De geologer,
hvilka isynnerhet bidragit härtill, äro C. Naumann, B. v.
Cotta samt H. Mäller. Derjemte har Th. Scheerer ke-
(F. J. W—Lk H. 1866.) 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
