Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
miskt undersökt flere af de här förekommande
gneisvarieteterna.
Om vi betrakta den geogn. kartan öfver Sachsen
upprättad af de tvenne förstnämnde geologerne, finna vi, att
största delen af det egentligen s. k. Erzgebirge utgöres af
gneis, hvilken bildar en oliksidig triangel, hvars längsta
sida gående från SV till NO tillika bildar bergets rygg,
hvilken brant stupar ned i den dal fylld med tertiära och
diluviala aflagringar, hvilken bildas mellan Erzgebirge och
det s. k. Böhm. Mittelgebirge, men deremot småningom
och flackt sluttar mot NV. De båda andra sidorna
omgifvas åter af glimmer-, ler-, hornblende- m. fl.
kristalliniska skiffrar, öfver hvilka här och der sedimentära
bildningar finnas aflagrade. Alla dessa formationer äro
genombrutna af mångfaldiga eruptiva bergarter: syenit, granit,
granulit, porfyr, porfyrit, grönsten, basalt. .
Den egendomliga konfigurationen hos Erzgebirge,
hvilken jag nyss antydt, och hvilken af Naumann !) förliknas
vid en vall, hvars bröstvärn är riktad mot Böhmen, under
det att den yttre sluttningen är vänd mot Sachsen, anses
af de sachsiska geologerna hafva uppstått genom en
ensidig och periodisk upphöjning af ett mäktigt stycke utaf
kristalliniska skiffrar, hvars klyftyta just skulle bilda den
branta sluttningen mot Böhmen 2). Men förrän denna
uppresning tagit sin början måste naturligtvis den inre
arkitekturen hos gneisen &c. eller dess lägringsförhållanden
redan haft sin nuvarande beskaffenhet. Och denna är åter
sådan, att den synes antyda en inverkan af en plutonisk
kraft: den utgöres nemligen enligt Mäller af stora
koncentriska och kupölformiga skiktsystemer, i hvilkas midt
skikterna hafva ett sväfvande läge, vid periferin deremot ett
mera stelt fallande. Ett sådant skiktsystem finnes t. ex. vid
Freiberg, såsom tydligen framgår af den karta öfver Frei-
1) Jahrb. för Mineral. 1839, p. 127.
2) Cotta, Geogn. Wanderungen, I, p. 150.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
