- Project Runeberg -  Bidrag till Helsingfors Mineralogi och Geognosi /
35

(1865) Author: Fredrik Johan Wiik
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

har jag anträffat den kristalliserad, nemligen i kuber vid
Munksnäs jerngrufva; för det mesta förekommer den derb
och insprängd.

Detsamma gäller om magnetkisen och kopparkisen,
hvilka synas förekomma lika allmänt och i lika ringa
qvantitet. Hvad den förra beträffar så säger sig Albrecht, !)
hafva funnit den på flere ställen (Ågelby, Baggböle m. fl.)
och Statsrådet N. Nordenskiöld ?) uppgifver den uti
gneisen på den s. k. Glasmästarholmen vid Rönnskär. Den
sednare har åter af mig blifvit iakttagen bland annat på
åtskilliga ställen i Ulrikasborgstrakten, visserligen i
ganska ringa mängd, men dock tillräckligt för att visa alla
kopparkisens reaktioner såväl för blåsröret som på våta
vägen. Den är vanligtvis ganska anlöpt, och någongång
har jag funnit den omgifven af ett rödt pulver i ringa
mängd, som möjligen är en blandning af kopparoxidul och
jernoxid. 3)

Utom dessa svafvelmetaller förekomma ännu blyglans
och zinkblende i Helsingforstrakten, nemligen vid
Stansviks ödelemnade silfvergrufva. De förekomma vanligen
intimt förenade, och anträffas dels i grofkristalliniska, dels
i finkorniga massor. För öfrigt förete de intet, som vore
särskilt anmärkningsvärdt.

HKalkspat.

Kalkspaten anträffas i Helsingforstrakten öfverallt uti
fina lameller, hvilka dock stundom hafva en tjocklek af
ända till 0,5 em, så att spjelkningsrhomboödrar af 2—3 mm.
kantlängd derur kunna erhållas. Den har då utan tvifvel
uppkommit genom secretion från sidostenen. Men äfven
i större massor förekommer den förnämligast på Degerö,

1) Holmb. p. 7.
2) Beitrag zur Kenntniss der Schrammen in Finnl. p. 12.
3) Se G. Suckow, Die Verwitterung im Mineralreiche, 1848, p. 26.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 14 22:27:22 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hforsmigeo/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free