Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herodias, som dansade inför sin far, för att af honom
få i gengåfva Johannes Döparens hufvud. Det var fyra,
som försökte sig på saken, och som endast en knnde
få medaljen och en ett stipendium, så var det alltid två
som skulle bli lottlösa, och af dem Victor Bark den ene.
Det var sexa på qvällen för den som eröfrat
medaljen, och på den drack han sig rusig för första
gången. Kamraterna tyckte synd om honom, och när de
icke kunde trösta honom på annat sätt, så försökte de
det genom att hälla i honom så mycket punsch som
möjligt, ett sätt som har gamla anor hos oss, och som
alltid anlitas både i glädje och sorg. Mellan
punschglasen sökte de inbilla honom att om han utstälde sin
tafia i konstföreningen, så skulle han nog få den såld
och säkert äfven genom den träffa på en msecenat, som
kunde kosta på honom att få resa till Düsseldorff,
München eller Paris, utan att han för detta behöfde ha att
tacka Akademien.
Han fick också verkligen sin tafia såld för några
hundra riksdaler, men någon msecenat träffade han inte.
tian förde ett gladt lif så länge de penningarne räckte,
och sedan lefde han för det mesta på ficklån och
vigilan s, samt tjenstgjorde inom kamratkretsarne som en
sorts frivillig clown eller lustigkurre, hvilken hade en i
hög grad uppöfvad talang uti att blåsa klarinett på en
käpp, härma alla de förnämsta aktörerna, göra
kortkonster och sjunga mer och mindre tvetydiga visor. Ibland
målade han visserligen en och annan tafia, som alltid
hembjöds åt de olika konstföreningarne, men som i
allmänhet fick tagas tillbaka igen och sedan afyttras
antingen till underpris åt någon konsthandlare eller också
bortlottas genom listlöpning hos vänner och bekanta.
Det var en sorglig, om också till det yttre så kallad
glad tillvaro, som på de sex eller sju år han öfvat den,
nästan helt och hållet hade gjort honom till en ständig
gäst på pantlånekontoren och de tarfligare sweitzerierna,
och som slutligen fört honom till den ruckliga utkant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
