Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslut kastade bort den trådslitna artistrocken, och toge
på sig arbetsblusen i stället. Det var sedan han flyttat
till det lilla rucklet på den gamla Vestra
Humlegårdsgatan, och sedan han der mötb Anna Lund, flickan i
cigarrboden, som de tankarna börjat komma för honom.
Först hade han, som de flesta unga karlar under
slika förhållanden, börjat försöka etablera en liten
flygtig kurtis med den vackra flickan, som väl inte gerna
kunde vara något så ovanligt strängt dygdemönster, då
hon hade valt en sådan utkomstväg som den att stå i
cigarrbutik. Men det dröjde icke länge, förrän han
kom på andra tankar i fråga om henne, som visserligen
var vänlig när man kom in till henne för att köpa en
cigarr eller en cigarett., men som hade ett egendomligt
kyskt sätt att afvisa all otillbörlig förtrolighet, och hvars
blick hade en så underlig verkan på den halfförfallne
artistens både nervsystem och samvete, att han på samma
gång blygdes för henne och kände behof af denna
blygsel. Sedan hade den första flygtiga böjelsen att behaga
henne öfvergått till en allvarlig längtan efter att vinna
hennes vänskap, att kunna fängsla hennes intresse, att
kunna göra henne några små tjenster, och att visa henne
att han uppfattade den stora skilnad som förefans
mellan henne och de flesta andra af hennes likar. Denna
öfvergång hade tryckt sin prägel på hans väsen, och
gifvit det ett helt annat uttryck i hennes närvaro än
förut. Detta undföll icke den unga flickan, och han
markte med glädje att han var på väg att vinna hennes
förtroende, men att hon likväl ständigt och jemnt var
på sin vakt, ifall han skulle återfalla i sitt första sätt
att bemöta henne —• något som han likväl endast då
gjorde, när de frikostiga vännerna hade betalat hans
sällskapstalanger med våtvåror, dem han icke hade styrka
att undvika, men hvilka han förbannade efteråt, när
hennes förebrående blick mötte hans, och när han
undvek hans erbjudna sällskap hem, livilket hon deremot
alltid emottog när han kunde omtala för henne att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
