Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— men då skalle hon naturligtvis börja med ändlösa
berättelser och historier utan både början och slut. Nej,
det var bäst att han gick upp till sig, — hade något
varit på färde, så skulle Anna säkert väntat ut honom,
för att underrätta honom om hvad som händt eller för
att påkalla hans bistånd.
Han gick sakta upp för trappan och trefvade sig
fram till dörren; efter något sökande fick han tag i
nyckelhålet och satte nyckeln i, i det han småskrattånde
tänkte för sig sjelf: »Hur tusan jag bar mig åt i går
qväll för att hitta rätt på det der hålet — det begriper
jag inte!» —Hvad nu?— af bröt han sig sjelf, —jag
tror det sitter en nyckel i innanför, eller har det varit
någon och dyrkat på dörren medan jag varit borta? —
Den har då haft besvär förgäfves, det vill jag lofva!
Förbanna mig sitter inte der en nyckel innanför! —
utbrast han helt högt, — hvad tusan vill det säga? Ar
någon derinne? — ropade han derpå halfhögt, i det han
bultade ett par sakta slag på dörren; men strax derpå
återtog han med komisk betonihg: — är det någon, som
smugit sig in för att stjäla, så lär den minsann inte
säga ifrån!
Han stod stilla en stund och funderade på hvad
allt detta skulle betyda. Men just som han på nytt
ämnade bulta ett par starkare slag på dörren, hörde han
ett halfhögt utrop inne i rummet, derpå några hastiga
steg mot dörren, en nyckel som vreds om i låset och
en hviskande röst, som frågade:
— Är det ni, herr Bark?
— Anna! — halfhviskade Bark för sig sjelf utan
att rätt veta hvad som mest betog honom i detta
ögonblick, om det var häpnad eller glädje, och utan att längre
besinna sig, svarade han: —ja, det är jag!
— Gud ske lof! — hördes på nytt den hviskande
rösten, och dörren gick upp.
— Hvad ? — Sitter–sitter fröken Anna här i
mörkret? — frågade Bark med sväfvande stämma, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
