- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
56

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han steg in. Han tycktq sjelf att det lät så kallt och
så platt och intetsägande, men om man velat slå ihjäl
honom, så visste han inte något annat att säga.

— Ja, jag ville inte tända ljns, — svarade hon
och han hörde hur hon aflägsnade sig ifrån honom inåt
rummet, — för att ingen skulle se att jag var här.

— Har ni varit här länge? — frågade han, i det
han efter gammal vana steg fram till bordet och letade
efter tändstickorna.

— Anda se’n jag kom hem–nej, tänd inte

ljus! Låt det vara, annars skäms jag så fasligt!

— Och hvarför skulle ni väl skämmas, stackars
barn?

— För att jag kommit hit! Men jag hade ingen
annanstans att gå, annars hade jag aldrig kommit!

— Hur kom ni in? Fick ni nyckeln af madam
Strömberg ?

— Nej, henne ville jag inte säga till–-jag tog

den första nyckel jag fick tag i — köksnyckeln tror jag
att det var, och den tog upp låset.

— Ahja, låsen här äro inte mycket krångliga–

men låt mig nu tända ljus, fröken Anna — ni har
ingenting att skämmas för, men jag behöfver ljus i saken,
annars Vet jag inte hvar jag har er — och hvar jag har
mig sjelf kanske också. *

— Säg mig bara en sak först, — återtog flickan
med orolig och flämtande röst, i det hon närmade sig
några steg, — menade ni allvar med hvad ni sade, då
ni var inne på eftermiddagen?

-— Ja, af hela mitt hjerta!—’svarade Bark med
värma, — det bedyrar jag er.

— Tänd då på ljuset! — hviskade hon sakta.

Viktor Bark darrade på handen, när han skrapade

tändstickan mot plånet på lådan, han visste inte sjelf
hvarför. Den första stickan slocknade, den andra bröt
han af, ändtligen fick han ljuset tändt med den tredje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free