Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 När han vände sig om, såg han Anna sittande på
en stol vid fönstret med ansigtet doldt i sina händer.
Han tog af sig hatt och rock, hängde mycket
omständligt upp dem båda på deras vanliga plats vid
dörren, inom sig upptagen af denna enda tanke: hvarför
hade hon kommit upp till honom? Hvad hade väl händt
der nere, som kunnat tvinga henne att–eller hade
allt det föregående varit endast förställning, och var hon
i grund och botten lik alla de andra? Hade
förgiftningen der nere i cigarrboden redan nått henne? — nå, det
skulle han snart få klart för sig.
Och med en vanlig, glad garsongs obesvärade sätt
närmade han sig henne för att med några banala
uttryck förklara sin glädje öfver att hon hade kommit dit
upp, då den unga flickan, som hörde honom närma sig,
hastigt tog bort händerna från sitt ansigte och såg på
honom med en på en gång bedjande och tacksam blick,
i det hon med af rörelse darrande stämma utbrast:
— Om ni inte sagt de der orden, så vet jag inte
hvart jag skulle tagit vägen!
Vid dessa ord från hans skyddsling, försvann den
glade garsongen i ett nu, och det var den pånyttfödde
Viktor Bark som helt varmt och broderligt svarade, i
det han satte sig bredvid henne och fattade hennes hand,
under det han inom sig bad henne om förlåtelse för sin
ovärdiga misstanke:
— Tack för att ni hade förtroende för mig, Anna;
men säg mig nu hvad som händt!
I stället för svar började den stackars flickan att
gråta; bittra, heta, hejdlösa tårar, som strömmade ned
utför hennes bleka kinder, och när han blef varse detta
plötsliga utbrott af sorg, närmade sig den unge mannen
ännu mera intill henne och hviskade ömma och tröstande
ord i hennes öra; men när gråten blef allt häftigare,
visste han slutligen icke hvad han skulle taga sig till,
och på detta sätt hände det sig att hans arm lade sig
beskyddande kring hennes lif, och att ett ögonblick der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
