Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur rummet, förbi den i köket halft insomnade modern, ryckt
ti# sig köksnyckeln och ntan någon annan tanke än att
söka skydd hos den ende vän hon visste sig ega,
smugit sig upp för trappan till Barks rum, huru hon efter
några misslyckade försök fått upp dörren och stängt in
sig, knappt vågande draga andan för att de icke skulle
upptäcka hennes tillflyktsort.
— Jag går aldrig mera ner till henne! — slutade
hon snyftande sin sorgliga berättelse; —och jag
återvänder aldrig mera till cigarrboden. Förr gör jag hvad
som helst, jag ta’r tjenst som piga, jag underkastar mig
hvilka umbäranden som helst, — men detta är värre än
allt annat! Jag skall redan i morgon försöka att höra
mig om efter plats, jag skall–-
— Låt det bli min sak, Anna lilla! Jag har redan
tänkt på det samma i qväll, fast jag inte trodde att det
skulle behöfvas så snart. Men. seså, var nu lugn, gråt
inte mera, kära, älskade flicka! Jag är ju hos dig!
— Ack ja, ja! Gud ske lof! — hviskade Anna,
hvars tårar hejdades vid de ömma, varmhjertade orden,
— om inte ni varit–
— Säg Viktor, säg du åt mig! — bad den unge
mannen med en kyss.
Och efter en lång stunds tystnad återtog den unga
flickan, denna gång i en mycket gladare ton än förut:
— Ar det verkligen sant, Viktor, att du håller af
mig, att du vill ta mig till din hustru?
— Ja, min kära flicka, om du bara vill ha mig,
den suddige artisten, den ömklige latmasken, som förspilt
så många år i sysslolöshet och lättsinne. Men det ska’
bli slut med det nu — i morgon börjar jag att arbeta
–nu har jag något att arbeta för! Men nu går jag
ner till madam Strömberg och skaffar mig nattherberge
hos henne, — du behöfver sofva, stackars barn!
— Hvarför skall du gå? — frågade den unga
flickan förtroendefullt, i det hon såg upp till honom med
en orolig blick, —stanna qvar här uppe! Jag är inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
