Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rädd för dig, jag känner mig lugn som om jag vore hos
en bror.
— Säger du det! — ropade Viktor gladt i det han
sprang upp, —Gud välsigne dig för det, min flicka!
Då sätter jag mig här på en stol och du lägger dig och
sofver i min säng — —
— Men på det sättet får du ingen livila! Låt mig
sätta mig på stolen och sofva litet; du skall ju arbeta
i morgon — du behöfver bädden bättre än jag!
— Inte mucka! — hviskade Viktor muntert, i det
han med en ny kyss lyfte henne upp från stolen och förde
henne fram till sängen, der han satte henne ned, hvarpå
han gick tillbaka till bordet, blåste ut ljuset, tog ned
rocken från väggen, satte sig på en stol och kastade
upp benen på en annan, svepte öfverrocken omkring sig
och sade med den ömma ton, hvarmed man tar godnatt
af ett barn: — God natt jnin älskade flicka! Sof godt!
— Tack, tack! — hviskade det borta ifrån sängen,
och efter några ögonblick var det alldeles tyst i det lilla
rummet. Man hörde bara de lugna andetagen från två
sof vande; andetag, som gingo och kommo så lätt och så
regelbundet som om hvarken kärlek eller bekymmer hade
blandat oro i de sofvandes blod under den försvunna
dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
