Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemmansegaresonen från storlandet, som brukade komma
dit ibland, när det var någon dans antingen hemma
eller i någon af granngårdarne. Att hon nu också hade
sina egna tankar, der hon gick med räfsan i hand efter
slåtterkarlarne, klädd i den vanliga lätta drägt som
värmen och arbetet gjorde nödvändig, och som inte någon
fann anstötlig, fast den bara utgjordes af lintyget och
en kort kjol, samt en långt neddragen halsduk på
huf-vudet, det kunde man tydligen se på den blick hon då
och då kastade efter Johan, der han slog sina långa
slag i det han lätt och ledigt vände och vred den smärta
midjan, när han skulle hämta ut den fullmåliga
halfcir-keln med de kraftiga armarne. Det låg en slags halft
motvillig, halft medvetslös beundran i hennes bruna ögon,
då hon följde hans raska tag och hans lediga rörelser,
och när hon jemförde hans sätt att slå med de andras,
så kunde hon inte låta bli att undra för sig sjelf om
Johan kunde vara så golik i arbetet, i fall han annars
skulle vara en sådan opålitlig och vidlyftig figur som
mor ville låta påskina. Lotta var, efter landtliga
begrepp, sjelf en vacker och ståtlig flicka, storväxt och
rund och lagom smal om lifvet ändå, fast något snörlif
aldrig hade klämt ihop hennes friska och fylliga
lekamen. De bruna, kraftiga armarne sågo ut att kunna
taga i ett dugtigt tag; och den solbrända halsen med
sina gropar vid axelbladen, skulle, hvad formen
beträffar, kunnat pryda hvilken dam som helst, om också icke
färgen var den af modet dekreterade, och om också
ibland den hvita barmen tittade fram mellan linnet när
hon gjorde en hastig rörelse med räfsan, så var hon
icke på långt när så mycket eller så afsigtligt naken
som den dygdigaste och blygsammaste lilla fröken på
en af de fashionablare balerna i staden. Och det säkra
är, att med en rask rörelse af sin stora och dugtiga
hand, höljde hon in den igen, innan någon af de förut
gående slåtterkarlarne hann att vända sig om, i fall
han skulle velat ertappa den mjella rymlingen vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
