Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådant tillfälle, något som likväl nn nnder arbetet, icke
föll honom in. En enda gång hände det likväl att
Johan stannade i slaget, för att torka svetten ur
pannan, och som Lotta då var strax bakom honom, fastän
vänd något åt sidan, så att hon inte såg honom med
detsamma, är det nog troligt att han såg en skymt af
något som var hvitare än halsen; men innan Lotta hann
vända sig om igen, hade han åter lien i gång, och
fortsatte sitt arbete med ett halft lystet leende spelande
omkring de utstående läpparne.
Till hjelp vid räfsningen hade Lotta pigan Maja,
en liten tjock och rödhårig jänta på sjutton eller
ader-ton år, med djerf uppnäsa och så fräknig att hon såg
ut som om någon tagit en vanlig limfäi^sborste och
stänkt henne med brun färg i ansigtet och på halsen.
Hon var rask i vändningarne, munter och gladf skrattade
oupphörligt, svettades och pratade och tog då och då
ett mera raskt än egentligen försigtigt tag i den tunna
kjolen, när flugor eller myror blefvo allt för näsvisa,
och skakade den skrattande så att man såg henne högt
upp på de tjocka, lunsiga benen.
— Maja då! — sade då Lotta sakta, — tänk på
hvad du gör! Karlarne kan ju —
— Nå än se’n då? — skrattade Maja, — de
kan fäll’ inte få se anna’ än hvad Gud har skapat,
och de förbaskade flugorna bita så odrägligt, så! —
Eör resten var Maja pin kär i Magnus, som
mottog denna hyllning åt sina manliga behag, med det
mest stoiska lugn i verlden och som alltid, när hon
brukade göra sig söt för honom på ett eller annat sätt,
plägade med sitt vanliga bondlugn tillrättavisa henne
på följande uppriktiga vis:
— Asch då! — gör dej inte te’ Maja, då blir du
femtan gånger grömmare i syna än hvad du ä’!
Och det tyckte Maja naturligtvis inte om; men
med den landtliga ungdomens lyckliga enfald och, i det
hon dömde hans sätt att uttrycka sig efter sitt eget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
